Sprutskräck och kalasfix

HEJ FREDAG!

Vilken dag asså! Vet knappt var jag ska börja... men det får väl bli i kronologisk ordning ;) Denna dag började tidigt då jag hade en tid bokad på vårdcentralen redan kl 8.00 imorse. Har ju som jag nämnt i tidigare inlägg haft ihållande i huvudvärk i snart två månader i sträck vilket jag nu vill få stopp på.. skitjobbigt att alltid må halvkass! 

I alla fall... jag kom dit och fick träffa en jättetrevligt läkare som gjorde en massa knasiga tester på mig... sånt som att stå på ett ben, gå baklänges och ta sig själv på näsan när man blundar och så vidare. Jag har nog aldrig varit med om en sånn noggrann och trevlig läkare förut! Hon tog sig verkligen tid och lyssnade. Allt gick finemang med andra ord... fram tills det var dags för...

..BLODPROV! Jag är livrädd för sprutor (inte så mycket för vaccinationer och så, men när det kommer till blodprov och att "suga ut" blod ur kroppen så blir jag helt paralyserad av skräck!) och jag hade fasat för att det skulle komma. Jag blev visad in i labbet där blodprovet skulle tas och satte mig i "den hemska stolen".. men det dröjde inte många straxar förrän jag stod upp igen och var på väg ut ur rummet (utan att ha tagit något blodprov, förstås)! Bad om att få emla plåster som innehåller en bedövande salva... men såklart var den slut... typiskt!

Jag var ju bara tvungen att ha tag i det där jäkla plåstret så iväg till närmsta öppna apotek bar det. Efter att ha promenerat genom halva stan för att hitta ett öppet apotek så upptäcker jag att de flesta inte öppnar förrän klockan 9 och klockan var inte mer än halv! Gaah! Frustrerande! Men vad gör man inte för ett plåster med lite bedövningskräm liksom!? Så det var bara till att vänta...

När plåstret äntligen var införskaffat var det bara att traska hela vägen tillbaka för att lämna en tunna blod (hrrmm.. okej tre små rör)! Hann dock inte komma in i rummet förrän tårarna rullade längs med kinderna och svetten rann ymnigt! Som tur va så var det två jättesnälla sjuksköterskor som kom till min undsättning och la mig ner på en brits och talade lugnade med mig och berättade roliga historier om sig själva för att göra mig på bättre humör. Helt plötsligt sa en av dem "Så nu va detta klart" och jag hade såklart inte känt något på grund av mitt kära plåster... så det kändes ju lite dumt att jag hade bölat som en liten unge för ett stick som inte kändes ett dugg! Men.. den hemska känslan av att bli "tömd" på blod blev för stark helt enkelt. 

Nu sitter jag här hemma med mitt lilla plåster i armvecket och känner mig så stolt, så stolt! Länge leva emla plåster!

Efter min dramatiskt förmiddag var det dags för lite fix inför mitt lilla kalas som jag ska ha imorgon. Hade tänkt att jag skulle beställa en jättefin prinsesstårta med vit marsipan och lila ros på mormors bageri... men icke sa nicke... svaret som jag fick av tjejen i kassan var att de ha stängt imorgon på grund av att det är röd dag... mitt svar blev typ... "men det är ju min födelsedag". Tyvärr så kunde de inte hålla öppet bara för det så jag fick istället köpa med mig en av dagens tårtor.. en lila-svart-vit historia med en svart ros och en pumpa på (!).. hoppas baske mig att den är god för det matchade inte alls mina drömmars tårta utseendemässigt ;) 

Nu blir det lite mer småfix här hemma inför imorgon och så blir det ett litet besök på Nova Lund för att införskaffa en födelsedags-outfit! 

Servisen är framplockad och redo för kalas

Ha en härlig fredag!

Hanna